“Man har låst in allt det onda och kastat iväg nyckeln”.

Hur gör jag om jag vill börja växa igen? Var ska jag börja leta efter min nyckel? 

Vi uppdaterar Facebook med en härlig semesterbild och gråter när ingen hör. Vi trippar på tårna för att nogsamt undvika samtalsämnen som är obekväma: sorg, separationer, sjukdomar, ängslan och oro, självmord och självdestruktiva beteenden.

Men det börjar hända något nu, även om det sker långsamt, långsamt så märks det i vårt samhälle. Vi börjar prata.
Det finns en enorm kraft i att berätta och dela med sig. Forskarna vet det, terapeuterna vet det. Alla som någonsin lättat sitt hjärta vet att det fungerar att få berätta sin historia.

Det är ganska enkelt egentligen. Det handlar om att bli lyssnad på, att bli accepterad och få vara sig själv med allt vad det innebär. Skratt och ångest, sorg och glädje, hälsa och sjukdom, lycka och olycka, rädsla och kärlek. Alla dimensioner av att vara människa.

Vad undviker du att prata om?

IMG_4580[3]

Att växa med flow!

“Skriv, skriv, bara skriv på!”, rådde en av mina handledare mig för några år sedan när jag hävdade att jag inte alls kan få ur mig något som jag är nöjd med.

Men nu känns det plötsligt annorlunda, som om korken lossnat ur den berömda ketchupflaskan Äntligen är det som att allt jag skriver kommer bara från mig, (och frankly varifrån skulle det annars komma, kan man undra. Svaret på den frågan behöver ett eget inlägg). Det är förstås så att jag  nu bättre förstår värdet av att bara flöda på med orden; öppna dammluckorna och låta bokstäverna forsa ner på pappret. En alldeles underbar insikt och känsla!

Men det har som sagt inte alltid varit så. Förr lyssnade jag in krav hos andra hur jag skulle formulera mig och vad texten skulle handla om. Allt för att det skulle vara korrekt och bli rätt och riktigt. Gu’ förbjude om det blev fel och jag riskerade att få negativ kritik för någon udda formulering. Jag skrev nästan ingenting, och om det kom ner några ord på pappersarket gömde jag dem snabbt. Det var mitt sätt att skydda det ömtåliga kreativa som börjat spira inom mig, och det var vad jag behövde göra då.

Nu tror jag att jag förstår vad andra menar när de använder ordet Flow, att fritt öppna upp för det som vill komma ur mig och in i min berättelse. Att acceptera och njuta av att min text alltid blir unik då det är jag som håller i pennan. Nu känner jag hur jag växer med flow!

Vad behöver du för att hitta ditt flow!
Bild 2015-08-28 kl. 13.02

Är du rädd för att lyckas?

Nelson Mandela skrev:

Vår djupaste rädsla är inte att vara otillräckliga.
Vår djupaste fruktan är att vi är omåttligt kraftfulla.
Det är vårt ljus, inte vårt mörker som skrämmer oss mest.
Vi frågar oss själva: Vem är jag som tror mig vara briljant, storslagen och talangfull?

Att du leker liten förbättrar inte världen.
Det är ingenting upplyst med att förminska dig så att andra inte ska känna sig osäkra i din närhet.

När vi låter vårt eget ljus skina ger vi omedvetet andra människor tillåtelse att göra detsamma.
När vi är frigjorda från rädsla frigör vår närvaro automatiskt andra.

Är du rädd för att lyckas?