Vilken utmaning väljer ditt hjärta?

Vår mest glädjefyllda och mest rätta väg är inte alltid den enklaste vägen. Hjärtat visar oss vägen till det som skänker oss mest tillfredsställelse, innerst inne, även om färden dit är kantad av utmaningar.

Det är givetvis lättast att följa den enkla vägen, den väg som innebär minst ansträngning, minsta motståndets väg. Vi kan önska att omvärlden ska förändra sig på ett för oss gynnsamt sätt, men det är ju bara en önskedröm, ingen hållbar utvecklingsstrategi. Vi kommer bara vidare i våra liv genom friktionen i motståndet. Då rör vi oss framåt.

Bambi på den hala isen, där ingen friktion finns, halkar omkring och kommer ingenstans, blir förvirrad och till slut ledsen. Precis så fungerar vi människor, inget motstånd – ingen utveckling. Stagnation betyder i många fall att människan blir nedstämd eller deprimerad.

Vi behöver utmana oss själva för att utvecklas. Motståndet i utmaningen kräver att vi tar i, att vi ger ifrån oss energi, för att gå framåt. Vi genererar energi, samtidigt utvecklas vi. När vi ger så får vi tillbaka. Drivkraften till arbetet får vi genom lusten, passionen och glädjen som bor i våra hjärtan. Så uppmuntrar hjärtat oss att arbeta mot det som är mest meningsfullt för oss.
Hjärtats vägval är inte den enklaste vägen.
Vilken utmaning väljer ditt hjärta?

Hur gör jag om jag vill börja växa igen? Var ska jag börja leta efter min nyckel? 

Vi uppdaterar Facebook med en härlig semesterbild och gråter när ingen hör. Vi trippar på tårna för att nogsamt undvika samtalsämnen som är obekväma: sorg, separationer, sjukdomar, ängslan och oro, självmord och självdestruktiva beteenden.

Men det börjar hända något nu, även om det sker långsamt, långsamt så märks det i vårt samhälle. Vi börjar prata.
Det finns en enorm kraft i att berätta och dela med sig. Forskarna vet det, terapeuterna vet det. Alla som någonsin lättat sitt hjärta vet att det fungerar att få berätta sin historia.

Det är ganska enkelt egentligen. Det handlar om att bli lyssnad på, att bli accepterad och få vara sig själv med allt vad det innebär. Skratt och ångest, sorg och glädje, hälsa och sjukdom, lycka och olycka, rädsla och kärlek. Alla dimensioner av att vara människa.

Vad undviker du att prata om?

”Skriv, skriv, bara skriv på!”, rådde en av mina handledare mig för några år sedan när jag hävdade att jag inte alls kan få ur mig något som jag är nöjd med.

Men nu känns det plötsligt annorlunda, som om korken lossnat ur den berömda ketchupflaskan Äntligen är det som att allt jag skriver kommer bara från mig, (och frankly varifrån skulle det annars komma, kan man undra. Svaret på den frågan behöver ett eget inlägg). Det är förstås så att jag  nu bättre förstår värdet av att bara flöda på med orden; öppna dammluckorna och låta bokstäverna forsa ner på pappret. En alldeles underbar insikt och känsla!

Men det har som sagt inte alltid varit så. Förr lyssnade jag in krav hos andra hur jag skulle formulera mig och vad texten skulle handla om. Allt för att det skulle vara korrekt och bli rätt och riktigt. Gu’ förbjude om det blev fel och jag riskerade att få negativ kritik för någon udda formulering. Jag skrev nästan ingenting, och om det kom ner några ord på pappersarket gömde jag dem snabbt. Det var mitt sätt att skydda det ömtåliga kreativa som börjat spira inom mig, och det var vad jag behövde göra då.

Nu tror jag att jag förstår vad andra menar när de använder ordet Flow, att fritt öppna upp för det som vill komma ur mig och in i min berättelse. Att acceptera och njuta av att min text alltid blir unik då det är jag som håller i pennan. Nu känner jag hur jag växer med flow!

Vad behöver du för att hitta ditt flow!

Nelson Mandela skrev:

Vår djupaste rädsla är inte att vara otillräckliga.
Vår djupaste fruktan är att vi är omåttligt kraftfulla.
Det är vårt ljus, inte vårt mörker som skrämmer oss mest.
Vi frågar oss själva: Vem är jag som tror mig vara briljant, storslagen och talangfull?

Att du leker liten förbättrar inte världen.
Det är ingenting upplyst med att förminska dig så att andra inte ska känna sig osäkra i din närhet.

Just nu springer vi omkring och, fixar godaste julmaten och planerar logistiken för familjen och för resten av släkten. Köper väl genomtänkta julgåvor och några i all hast. Allt detta och litet till gör vi i hopp om att skapa en underbar jul.
Om det så visar sig att julen inte riktigt blir som du tänkt och självkritiken kommer krypande, klappa då på dig själv, och ge dig en dos varm självmedkänsla. Du kommer finna att du just fått den finaste av julgåvor.
God Jul!

http://mobil.svd.se/nyheter/konsten-att-sta-ut-med-sig-sjalv-i-motgang_svd-3958934

Arbetar du som fastighetsmäklare eller i annat säljyrke och längtar efter välmående och mer tid över för det roliga i livet? Efter 29 år som säljare i mäklarbranschen vet jag vad du går igenom.
Jag visar dig hur du tar hand om dig själv lika väl som du tar hand om dina kunder, som någon en gång visade mig.

Den 6-9 november möter du mig i Psykosyntesförbundets monter B02:46 på Älvsjömässan.

Hoppas vi ses!
Välkommen!

Torkild Sköld skriver så här:

”Många tror att personligt ledarskap och att ta ansvar för sig själv handlar om att man blir självisk och hänsynslös mot andra. Faktum är att det är precis tvärtom.

När vi blir bättre på att ta hand om oss själva ökar sannolikheten att vi på både kort och lång sikt blir bättre på att ta hand om andra.

När vi blir bättre på att visa omtänksamhet mot oss själva blir vi bättre på att visa det mot andra.

När vi blir bättre på att ta ansvar för och tycka om oss själva för den vi är så bryr vi oss inte lika mycket om vad andra tycker och säger om det vi gör för vi bryr oss om oss själva. Då blir vi dessutom på köpet ännu bättre på att bry oss om andra.

All yttre förändring börjar med oss själva.

Kram till dig!

Med näsan mot solen och strilande vattenslang i handen ger jag vad min trädgård  behöver, just nu. Äppelträdets gren samarbetar med vinden, och tackar genom att killa mig stilla i nacken. Jag blundar och lyssnar till ljuden och tystnaden i trädgården.

Helheten och livsglädjen i grönskan hörs tydligt när jag ger mig själv tid att lyssna. Från minsta plantas stretande väg upp ur jorden till stora körsbärsträdets mäktiga stam, stadigt förankrad i jorden och bladens begynnande höstnyans som susar i bladverket. Allt har sin unika ljudmelodi.

Att betrakta och lyssna till naturen ger oss förmåga att ta hand om det som finns oss nära, det självklara som vi ibland glömmer bort för att det alltid finns och har funnits där, så tätt intill. De stora praktfulla blommorna och buskarna syns tydligt stolta, men varje liten oansenlig planta och allra minsta frö rymmer en längtan och en oanad kraft att växa sig starkt och bidra till allt runt omkring. De behöver näring och ljus, och plats att få sträcka ut.

Precis så fungerar den inre trädgården i oss människor. För att växa behöver vi se våra tillkortakommanden och svårigheter som spirande plantor med dolda möjligheter. Till synes oansenliga egenskaper som inte gjort väsen av sig på många år kan vi få att blomstra om vi tar med dem i helhetens gemenskap, accepterar och ger dem kärlek. Så växer de upp och bjuder oss möjligheten att fullt ut använda hela vårt register, vår fulla potential.

Jag tackar mitt gröna rum för värdefull insikt: att ”odla sin trädgård” kan visserligen innebära hårt slit, men det är också en möjlig väg till kärleksfull kontakt med djupare lager inom mig; att utforska och lära känna min egen inre trädgård.

Låt mig vara till nytta.
Vad jag än ger och gör idag, låt det vara till nytta.
Låt orden komma från hjärtat
Låt mig glömma allt jag lärt mig, allt jag tror och tycker, och istället uttrycka vad jag upptäcker i den här stunden.
Nykläckt som ett barn
Ögon klara
Hjärtat öppet
Villig att vänta. Villig att vara tyst om orden inte kommer.

Inget mer stretande.
Jag vill flödet. Jag vill de lätta stegen. Vilan. Skrattet.
Skapandet som tar över allt. Låt det ta över allt.
Låt mig ge allt jag har. Jag vill inget annat.
Låt mig göra det på riktigt.
Som om jag bara hade en enda dag här på jorden.

Påminn mig när jag glömmer.
Vem jag är. Vad jag är. Hur jag hamnade här. Varför.
Påminn mig om att allt är värdefullt men att väldigt lite är viktigt.
Att allt inte är upp till mig.
Att det räcker med att fråga.

Låt mig andas den tilliten. (En dåres tillit.) Låt mig vara till nytta.
En vänlig utmaning:
Låt åsikterna vila.

(Tack, Anna Viola Lovind på Happy Arty!)